Artikeln skriven för Expressen
Mitt land är ockuperat utan att västvärlden säger ifrån.
Man verkar använda en annan måttstock när det gäller Israel, skriver svensk-palestinern Amjad Aloul.
DEBATT. Nu kom tårarna och jag kan bara inte sluta. Nu orkar jag inte längre.
Den utlösande faktorn nu var bilderna av al-Jazeeras journalist som just förlorat hela sin familj, fru och två barn. Han står hjälplös i en sjukhussal och avvaktar besked om övriga familjemedlemmar.
Under de senaste veckorna har jag följt nyhetsrapporteringen från Gaza som inleddes med attacken mot Israel. En attack som drabbade civila, något fullständigt oförsvarligt. Civila ska aldrig drabbas, de ska tvärtom skyddas.
Men det vi ser nu är fruktansvärda bilder där kvarter efter kvarter bombas sönder fullständigt av Israels armé, utan någon som helst hänsyn till civila. Allt sker med förevändningen att man vill komma åt Hamas.
Jag vill uppmana den svenska regeringen att ta sitt ansvar, att omedelbart verka för att stoppa våldet.
Detta är förvisso inget nytt, Israel har med några års mellanrum attackerat Gaza för att förstöra Hamas infrastruktur.
De förhållanden Gazaborna genomlider i vanliga fall är fruktansvärda. De lever begränsade liv redan på grund av belägringen, och nu sker dessutom detta.
Det vi ser nu liknar mest en etnisk rensning utförd av den israeliska ultrahögern. Och vad värre är, är att de verkar ha USA:s och flera europeiska länders villkorslösa stöd.
Det verkar också som att många plötsligt har blivit glömska, för man får faktiskt försöka ha lite längre minne än till 7 oktober i år.
Ockuperat sedan 1967
Mitt land är ockuperat. Min födelsestad, Nablus på Västbanken är ockuperad sedan 1967. Jag vet inte om svenskarna verkligen förstår vad en ockupation innebär, men tänk på Ukraina. Att inte vara fri, att inte kunna röra sig obehindrat, att veta att ens barn inte har någon framtid, att än i dag bo i flyktingläger i generationer, att fängslas till och från utan rättegång, att se kontinuerliga skändningar av al-Aqsa-moskén och kyrkor.
Ja att inte leva helt enkelt. Och detta pågår inte under ett, två eller tre år. Nej, majoriteten av palestinierna är födda in i världens längsta ockupation. Och ockupationsmakten kan göra vad den vill utan att västvärlden säger ifrån.
Försök att föreställ er den frustration man känner. Min egen frustration blir än mer desperat när jag följer nyhetsflödet. I stället för att fördöma Israels agerande fokuserat medierna på en demonstration i Stockholm som kuppades av en gästtalare som ville sprida myter om den svenska socialtjänsten.
Flata reaktioner
Civilbefolkningen i Gaza bombas sönder och lemlästas dagligen just nu och svenska medier och politiker fokuserar på ordval i en demonstration. De politiska reaktionerna är alldeles för flata. Det är tyst på alla plan. Man använder en annan måttstock när det kommer till Israel.
Det som sker nu är att Israel urskillningslöst bombar sönder byggnad efter byggnad utan något som helst ansvar för civilbefolkningen. Man kan inte bomba en byggnad där ett tiotal familjer bor med förevändningen att det eventuellt skulle finnas en terrorist där.
Tro mig palestinier vill inget hellre än att leva i frihet, att barnen tryggt ska kunna gå till skolan, att tryggt ta sig till sitt arbete, att bruka sin jord och tryggt besöka sina heliga platser. Detta är självklarheter för alla folk på jorden – men tydligen inte för palestinierna.
Jag vill uppmana den svenska regeringen att ta sitt ansvar, att omedelbart verka för att stoppa våldet. Det är dags att säkerställa att alla människor, inklusive palestinierna, kan leva i frihet, trygghet och rättvisa.
Åter till min födelsestad, Nablus. En otroligt vacker och urgammal stad som jag önskar att alla kunde besöka. Här har muslimer, kristna och judar (samaritanerna) bott sida vid sida genom alla år.
Av Amjad Aloul
svensk-palestiner och kommunikationskonsult
